The bitter end

Jag är inte redo att lämna korridoren riktigt än.

Ungefär så här redo var vi i måndags, när det skulle vara städinspektion.

Min dörr

Karins dörr

Madelens dörr

Lillans dörr

Linus dörr

Men det finns hopp för framtiden! Jag ska gå kvar i höst, och hoppas då att få återvända till korridoren med de fantastiska Stéphanie och Emma!

Steffie!

Emma!

Jag längtar redan till hösten.

Dödens Chokladkaka, besatthet av askar och en väldigt farofylld färd för att lämna tillbaka en kundvagn.

Låt oss börja med chokladkakan. Eller jag skrev fel: Chokladkakan, CHOKLADKAKAN med stora bokstäver, åtminstone en i början. Det chokladigaste du kan tänka dig. Helt fantastisk och överdrivet mäktig; därav Dödens Chokladkaka.

I mina desperata försök att sluta vara besatt av choklad och Sherlock (inte givetvis i kombination) har jag gjort askar. Askar till alla mina smycken, jag har inte räknat dem än, men när jag hade hållit på i tre dagar hade jag, vad som såg ut som, bara några örhängen kvar, och då behövde jag 40 askar till... Egentligen kan vi skylla allt detta på Alba, för det var hon som, på Folkhögskolans dag, lärde mig vika askar och gav näring åt min besatthet genom att ge mig ett par marmorerade papper.

Och slutligen, den farofyllda färden mot konsum för att återlämna en lånad kundvagn.

Hela den här historien började med att Karin och jag (Madelen) hade handlat med än vad vi kunde bära. Vi fick då den mest genialiska idén vi fått på länge, vi lånar kundvagnen och kör allt!

Alba tyckte det hela var lite pinsamt och gick sin väg.

Jag och Karin packade i allt vi äger och har i kundvagen och vandrade hem med den utan problem.

Sedan kommer vi då till kvällen då vi får för oss att vi ska lämna tillbaka vagnen... Det börjar med glädje och en fantastisk åktur på vår älskade kundvagn (som i ett par veckor stått fastlåst med cykellås i cykelstället så ingen ska kunna sno den). Men det dröjer inte länge innan vi blir jagade av zombies som kliver upp från Siljan. Vi besteg ett berg för att undkomma dem, två gånger eftersom Karin tappade sin vante på toppen första gången. Vi blev omringade och förfölja av Securitas. Och vi insåg att man knappt kan köpa någonting för en tia, det blev en liter mjölk och ett bidrag till rädda barnen iaf. Man kan även köpa fem färgade fjädrar.

Nu när vagnen var tillbakalämnad begav vi oss hemåt i tron om att nu måste väl alla faror vara över, men ack så fel vi hade.

På vägen tillbaka blev vi jagade av maffian, en situation vi med nöd och näppe klarade oss ur. Ett träd var inblandat. Vi slogs med jättespinlar, krossade Zombies, vann 10 000 på ett vad och flydde undan ett gäng blottare som utan ett ljud skuttade fram ur skogen. Karin föll ner i ett hål som gick ända till jordens mitt, men jag kastade ner ett rep och drog upp henne igen och vi kunde, ganska lugnt, gå de sista stegen hem då något exploderade i min ficka!

Bara sms från Lillan som undrade om vi vill ha te.

TITANIC SINKS!

Klockan 02:20 den femtonde april år 1912 sjönk Titanic.

Nu, precis 99 år senare befinner oss jag (Alba), Fanny och Lisa* på ett fartyg på väg till Stockholm från Helsingfors. Vi har sett en del isflak, men även om vi räknar med att de är större under vattnet verkar de inte så skräckinjagande. Läskigare är då fiskmåsarna och läskigast av allt är den gigantiska katt som bara jag har sett. De andra två påstår att jag ser i syne, men jag är övertygad om att den finns, den är bara väldigt bra på att smita undan. Vi har en natt till, så jag hoppas att jag lyckas övertyga dem.

Istället för bisarra mängder alkohol planerar vi att köpa alldeles för mycket godis i tax-free-butiken.

Vi har hittat alla livbåtar, noterat handgreppen för att öppna lådorna med flytvästar och lagt upp flera utrymmningsplaner. Däremot vet vi inte vad vi ska göra med lampknappen till vår toalett. Den funkar nämligen inte, om man inte brukar stora mängder våld mot den. En vaktmästare kom och talade om ungefär det för oss. När han tryckte på den funkade den naturligtvis. Själva får vi stå och banka som galningar om någon har råkat släcka den.

Fannys tolkning av dagens "jubileum". Material: cafébricka och pappersservett.

*Och en miljon dekoratörer, men de hör inte till oss. Det var kul att se dem dansa i alla fall.

Efter och före!

Nu är de här igen!

Varning för fangirls!

Vår ("vi" är i detta fall Alba, Karin och Madelen) senaste favoritserie ärr BBC's Sherlock Holmes. Den utspelar sig i modern tid och har massor med fantastiska referenser till böckerna. Jag påpekar naturligtvis allihop när vi tittar på avsnitten.

Sen gick det överstyr på något sätt. Vi är i alla fall övertygade om att Sherlock och John borde finnas på riktigt. Och hälsa på oss.



The lake just by the school has sunk away, leaving long stretches of sand bare. John doesn’t think much of it, until Sherlock points out that there should be no tides here. The explanation involves rivers and locks and Sherlock deciding that they absolutely must investigate it closer.
Out on the wet sand they walk. Sherlock and John get to borrow rubber boots that are spattered with clay inside and out. Sherlock gets wet within five minutes anyway, kneeling down to get a closer look at one of the small melt water streams.
Before John can stop them, Karin and Sherlock are involved in some game of daring, wading out in the water where ice still floats around their feet. Neither of them seems willing to be the first to stop, even when the water reaches over the edges of their boots and then up to their knees.
“Sherlock, really”, John calls after them.
This draws the attention of Alba and Madelen.
“Not again!” Alba says, and they walk out to haul Karin back.
Sherlock doesn’t even notice, fully occupied with his phone.
“I just want to find out if I could walk to the other side”, he protests when Alba ventures back out again to drag him back to the shore.

Bilden får tala för sig självt

Franskt Mp3-fodral

Jag är klar med mitt första franska band! Eller för att vara mer precis, ett halvt skinnband i fransk teknik. Och jag blev så glad att jag gjorde ett nytt Mp3-fodral också!

Klicka på bilden för att se fler foton på Bilddagboken

Hantverk på tåg

När man tar upp sin nålbindning på tåget hem från Leksand vet man vad som kommer hända. Två varv på mössan, tre skarvningar, sen harklar sig den som sitter mitt emot och säger ”Ursäkta, men jag bara måste få fråga - vad är det du gör?” Och så förklarar jag, och berättar att jag lärde mig det i Mora, men nu går jag bokbinderi i Leksand. Plötsligt inser jag att jag har en hel liten utställning med mig. Min vintermössa och vantarna åker fram som exempel på olika slags nålbindning. Steffies NaNo-bok som jag läser och skriver kommentarer i är den enda ”riktiga” boken jag har, men ur myntfacket på plånboken kan jag plocka fram en pyttebok med titeln ”Narnia” tryckt på den bara drygt centimeterhöga ryggen. Mp3-fodralet är också bokformat och gjort av mig, och i ena fickan har jag en bit marmorerat papper som jag drar fram och visar.
Så kan det vara. Och jag hade inte ens några vävda band med mig.

Mössan i fråga, en kall vinterdag.

Alla är galna

Hela världen gör arbetsprover för att söka till konstfack och HDK. Jag ser roat på. Och binder in deras bilder, såklart. Jag kan ju försöka övertala dem att dela med sig av något. Men inte just nu, då kommer de dö av stress.

Jag roar mig med att designa eget randigt papper och skriva ut för att kunna göra en lyxig anteckningsbok till min pojkvän:



Microsoft Word är förövrigt inte helt tokigt att redigera bilder i. Så det så.

PASS PÅ!

Idag är det fest á la Gävle i Leksandsgården D! Vilket i det stora hela innebär löjligt stor alkoholkonsumtion, fräcka visor, helvildt sällskap och kuliga lekar.

Pass på, hörde jag en skål?

Löjligt liten.

Vi skulle göra chemise och kassett (skyddsomslag och låda till bok).

Han sa faktiskt aldrig hur stor den skulle vara.

Mycket nu!

Oj, oj, oj så dåliga vi är! På att blogga regelbundet alltså, sex pers på en blogg och så här få uppdateringar, inte okej!

Alltså bloggar jag nu och är mycket stolt över mig själv.

Det är mycket som händer nu. Jag har städat min bänk (!) och mosaikat min fallosymbol. Flera av oss i korridoren har lätt framtidspanik och HDKs och Konstfacks arbetsprover har kommit ut. Som sagt, mycket i görningen, men bättring av oss bör ske!

Och sen så appråpå ingenting alls... här är jag utklädd till fantomen på operan.

Knappast så att man tror...

Att vi är två laktosintoleranter i korridoren plus en mjölkhatare!?

Imorrn...

I morgon är det gamlingsfest på skolan och dagen idag har spenderats med att fixa inför den och att springa på gamla elever som man bara MÅSTE prata med! :D

Imorrn kommer bli fantastiskt!

Jag ber om ursäkt för att det inte bloggats så mycket på länge. Ord är dyrbara, vet ni. Alla ska in i boken istället.
Here, have themed comic instead!

Kom och se vår fascinerande växt, Audrey 2!

Kom till Gagnef nu i November och se Little Shop of Horrors! Mer info om föreställningen och hur du beställer biljetter hittar du här.

Det går ganska bra ändå. Jag ligger bara 2098 ord efter... Piece of cake! Jag måste bara lära mig att sänka kvalitén och öka farten!

Defeater of socks!

Jag tar en paus i mitt NaNo-skrivande och städar min pojkväns rum. Han har en miljon dammiga strumpor under sängen. Jag är riktigt bra på att damma av dem med dammsugaren, måste jag säga.

...jag har sugit upp fyra stycken hittills.
...men han älskar mig ändå, säger han.

NaNoWriMo Insane kalabalik!

Tjena! Vi skriver romaner! Det är coolt! Jag har bara skrivit 875 ord idag! Fast jag gick upp vid 11 och klockan är 13.01 så det är la ganska okej. Måste skriva lika många ord för att nå mitt dagliga mål typ, 1667 ord om dagen är bra för, fan vet jag!  Lycka till allihopa!

NaNoWriMo

Nedräkningen har börjat. November börjar om blott fem timmar. En endaste månad att författa en bok var på 50 000 ord...!

I november skriver leksandsgården D NaNo!

NaNoWriMo

Leksandsgården D kommer bli en märklig plats under november. Fem av sex invånare ska ge sig in skrivandets förlovade land.
National Novel Writing Month är ett koncept så simpelt som så här: Skriv en roman. På 50 000 ord. Du har trettio dagar på dig.

Jag har klarat det ett år, misslyckats ett år (men jag fick en pojkvän istället!) och ska definitivt klara det i år!

Jag måste bara bestämma mig för vad jag ska skriva. Jaja, det är flera timmar kvar...

Hejdå Leksand, TJA GÄVLE!

Ligger i sängen och bara är, imorgon kommer min kära far och hämtar mig! Längtar tills imorgon då jag befinner mig i Gävle. Eller ja "imorgon" Det är Lördag nu faktiskt såg jag nu när jag kikade på klockan :) weeii :D

imorgon så blir det massa saker att göra, sova ut först och främst sen packa och ta ut soporna. Hinna laga lite mat ska jag nog med göra, när jag har blivit hämtad och är framme vid far´s hus så blir det att laga mat och ringa Camilla!

Som det ser ut nu så ska vi åka till en gammal klasskompis till oss, Adam, och festa lite för att sedan göra staden farlig. Dunder med bra! Är så otroligt glad över att Camilla också är hemma i Gävle denna helg!! 

Och på söndag blir det fika och massa prat med Camilla, vi hoppas på en bakis fika ;D

Vi har mycket att ta upp och prata igenom så det ser jag verkligen fram emot :)

Måndag...åker nog då till mor kanske, eller så blir det på Tisdagen. Träffa Fidde och leka som bara den med henne!

Blir nog så att jag ska kakla lite i badrummet och skissa - leva livet liksom! 

Sen så ska jag träffa massa andra underbara människor, Maria,,Jocke Jessi och hennes kille (hoppas jag ?) Anna, Ralf, Fanny och Johanna. 

Hej då Leksand!! Vi ses om ca en vecka!

Rock and Roll!

Sytt kläder

Nu är jag hemma hos mor och far och har ingen kamera med mig, alltså öppnade jag paint (!) för att lite snabbt och lätt rita vad jag har sytt idag. Det blev tyvärr så fruktansvärt fult att jag beslöt mig för att radera allt, istället lägger jag upp en mycket kort "serie" jag gjort i paint...

steg för steg guide, How tao bee Awzum!