Hantverk på tåg

När man tar upp sin nålbindning på tåget hem från Leksand vet man vad som kommer hända. Två varv på mössan, tre skarvningar, sen harklar sig den som sitter mitt emot och säger ”Ursäkta, men jag bara måste få fråga - vad är det du gör?” Och så förklarar jag, och berättar att jag lärde mig det i Mora, men nu går jag bokbinderi i Leksand. Plötsligt inser jag att jag har en hel liten utställning med mig. Min vintermössa och vantarna åker fram som exempel på olika slags nålbindning. Steffies NaNo-bok som jag läser och skriver kommentarer i är den enda ”riktiga” boken jag har, men ur myntfacket på plånboken kan jag plocka fram en pyttebok med titeln ”Narnia” tryckt på den bara drygt centimeterhöga ryggen. Mp3-fodralet är också bokformat och gjort av mig, och i ena fickan har jag en bit marmorerat papper som jag drar fram och visar.
Så kan det vara. Och jag hade inte ens några vävda band med mig.

Mössan i fråga, en kall vinterdag.